Ja man ska nog aldrig ge upp att en dag ha detta för vana att skriva av sig på sin blogg. Jag har skrivit flera inlägg som av någon anledning inte blev upplagda. En del för att jag inte tyckte de va bra nog andra för att min dator är mer än trög.

I går skrev jag ett långt inlägg om att göra en förändring i livet, hur man ska bryta en vana men efter ca en timme bakom skärmen så dog såklart datorn och sidan gisck inte att återskapa så det försvann. lusten till att sätta sig och börja om att skriva sen är ju på skala 1-10 typ minus 10 ... men idag gör vi ett nytt försök. Anledningen till att jag skrev om förändra vanor i går berodde på att jag själv måste förändra vanor. inte en vana utan flera vanor.... jag ska operera mitt knä (äntligen) på fredag och läkaren påpekade att det är en risk att söva nån i min viktklass... what???? hur hamnade jag här igen?

Jag vet... jag vet exakt hur detta gick till, jag skilde mig, va mycket ensam och har inte bott ensam sen typ jag flyttade hemmifrån 1984, men då va mitt hem fyllt av vänner så sov nog inte många nätter ensam. Och med ett matmissbruk i grunden så föll jag dit igen och började äta och äta och äta för visste inte vad jag skulle göra... jag lyckades väl hålla det på en skaplig nivå så länge jag samtidigt som jag åt kunde röra på mig, jag tränade på friskis och jag cyklade o promenerade. Nu kan jag inte gå promenaderm inte friskis, inte nåt... jag tar mig från sängen till soffan och från soffan till köket. ska bli så skönt att få knät fixat så man kan leva igen. Om nu ryggen säger ifrån såkan jag i alla fall cykla på motioncykeln. 

Det jag då skrev om i går va ju hur man ska tänka kring att bryta en vana eller ett mönster. 

nr ett och de viktigaste är 

Va snäll mot dig själv!!! det har troligen tagit år för att få till vanan du nu vill bli av med så va snäll mot sig själv och låt det ta tid, förlåt dig själv om du trillar dit då och då, bara upp på hästen igen och följ spåret du lagt upp för att lyckas. Det är inte jordens undergång om det då och då går snett.

Så ska i alla fall jag tänka, jag ska låta detta ta tid, jag har hela mitt vuxna liv haft matmissbruk och det kommer jag få leva med men jag ska tag i tyglarna och vara snäll mot mig själv och ändra mina vanor.  Ett steg i taget...

Nu ska mina pippisar där ute i kylan få lite påfyllning av mat, kallt ute nu så dom behöver lite fett och gott att knapra i sig...

Kärlek o ljus

Tussan